1987 – På Utklippan

Jag hittar en ledig plats tack vare att kölen kan hissas upp. Bakom mig i slipen lägger sig en Maxi68a. Ombord finns tre yngre män från Malmö och Lund. De visar sig kunna hantera både flöjt, gitarr och klarinett. En liten brasa blir tänd och förutom mig ansluter sig i en trevlig dansk familj som seglar en lång smäcker H34a. Under kvällen avverkar vi unisont större delen av Taubs repertoar. Efter inmundigande av alkoholhaltiga drycker, om än i måttlig mängd, blir det unisona allt mera odefinerbart flerstämmigt. Gitarristen väljer då något som är betydligt enklare:

Tänk om jag hade en liten liten apa
um-pa, um-pa, falle-ralle-ra
Tänk vad folket skulle stå och gapa,
um-pa, um-pa, falle-ralle-ra

Inte åt på men på min lilla apa
um-pa, um-pa, falle-ralle-ra
Inte på mig men på min lilla apa
um-pa, um-pa, falle-ralle-ra

I de följande verserna förväntas sångarna – om nu sångare är rätt ord i detta sammanhang – fylla i något annat än apa samt rimma på detta något.

Tänk om jag hade en liten liten ???

Det kan bli hur många verser som helst. Det hade det nog också blivit om inte mistluren börjar böla. I otakt sett ur vårt perspektiv. Vi går och lägger oss.

Nästa morgon säger SMHI 0-4 m/s växlade. På Utklippan råder stiltje och tät dimma. Nästa dag väntas bättre vind från väster och jag beslutar mig för att ligga kvar en dag och nyttja den. Jag tar ett dopp från klipporna. Sedan tar jag med kameran och går runt på den lilla klippön och plåtar.

Några nya båtar ansluter till oss ur dimman.

På kvällen är sikten obefintlig men nästa morgon ska det bli bättre med västlig vind 4-8 m/s som borde ge en bra bidevind. Det är svårt att sova  då mistluren bölar två gånger i minuten och fartyg runt omkring tutar ”här är jag”. Ibland svagt från långt avstånd, ibland från närmare håll.