Hallands Väderö 2010

Denna ö ligger namnet till trots faktiskt i Skåne. Den har blivit något av min favorit. Västra sidan liknar med sveriges västkust med sina kala klippor och skär medan den östra delen är bevuxen med tät skog. Lite som Tjusts och Misterhults skärgårdar på ostkusten. Däremellan finns en varierande blandning av ängar, träsk, och blandskog. Väldigt stora och gamla ekar växer där. Det är ett favorittillhåll inte bara för mig utan också för massvis av sälar som är lätt att studera med kikare. På ön betar får, kor och hästar. Ön är ett naturreservat.

Titta gärna på denna Besökskarta .

Insegling

Denna gång utgick jag från Råå. Efter åtta timmars seglats kunde jag försiktigt gå in mellan klippor, grynnor och skär till Tjuvelshamn. Det är det bästa ställe man kan lägga till på om man har en båt som klarar ett djup under en meter. Här kan man för det mesta ligga helt ostört och bada från båten eller klipporna, snorkla och koppla av. Det saknas tom mobiltäckning!Efter åtta timmars seglats från Råå går jag, bland klippor, grynnor och skär, försiktigt in till Tjuvelshamn. Det är det bästa ställe man kan lägga till på om man har en båt som klarar ett djup under en meter.

Tjuvelthamn

I Tjuvelshamn ligger man mycket tryggt när man väl hittat in. En stenbrygga som byggdes på 1920-talet åt fyrvaktaren leder upp mot fyren. En gång när jag låg där blåste det styv västlig kuling. Vattnet steg och sjönk en meter men båten låg mycket tryggt vid bryggans kortsida med fören mot vinden.

Förtöjning

Denna gång förtöjde jag aktern med en tamp till en sten.

Fyren

Ovanför hamnen med ligger fyren och Hallands Väderö automatiska väderstation.

Sandhamn

En kort promenad leder till Sandhamn. Där finns en kiosk och fina sandstränder med möjlighet till sol och bad. Här lägger turbåten från Torekov till. Den bryggan får inte användas av fritidsbåtar. Ankring i bukten är också förbjudet men många gör det ändå. Dryga böter från Kustbevakningen kan då bli resultatet.

Att lägga till med fören och bergskil mot klippan som heter Odahallen och ha ett ankare i häcken är både tillåtet och möjligt för båtar med måttligt djupgående.

Här nere i Skåne finns inte så många som behärskar tekniken att förtöja mot en klippa. De flesta ankrar hellre upp på öns södra sida vid Kappelhamn.
Se Besökskartan.

Flitiga bin

Biavel bedrivs på ön utan inblandning av andra bin än dom man vill ha.

Naturen

Bilderna får tala för sig själva – med vildros och kaprifol. Och myggbett!

Fåren ska hem

Efter lite prat med några av de få personer som bor på ön fick jag reda på att fåren denna dag ska föras till fastlandet. Detta ville jag absolut få uppleva så med raska steg går jag till Kapellhamn på södra delen av ön. När jag kommer dit är fåren redan hopfösta för att tas ombord på en båt.

Hundarna vilar ut efter att ha gjort sitt jobb och nu kommer båten.

Det uppbådade kvinn- och manskapet delar först in fårflocken i en mindre skock. Om man skulle försöka släppa på alla samtidigt skulle kalabalik utbryta.

Först bärs ett litet lam ombord. Gissar att det är ett fult trick för att modersinstinkten hos tackan ska ta över rädslan för det okända så att hon följer efter.

Så småningom verkar det fungera. Kanske tycker nu även flocken att det är tämligen riskfritt att embarkera?

Somliga får har dock även en egen vilja.

Nu går det smidigt och snart äntrar de sista fåren ombord.

Efter ett dygn tar jag farväl av Hallands Väderö  – för denna gång.