Limfjorden 2013: Lemvig

(Klicka för förstoring)

Min planerade rutt var att gå från min ankarplats (8) i Sallingsund till en fin ankarplats strax norr om Oddesundsbron (A). Det blev inte riktigt så.

(Klicka för förstoring)

Efter sundet ute på Kås bredning tilltar vågorna. De stänker över båten men vad gör det att bli blöt? Min båt Tanja har hittills klarat mig i alla väder. När jag prisar henne (och mig) som mest hände det.

Motorn dör (vid a i bilden nedan). Min relativt nya Honda utombordare är normalt pålitligheten själv och brukar alltid starta på det första draget och spinna som en klockarekatt. Jag vet ju att jag har bensin men kollar för säkerhets skull. Några drag i snöret är givetvis meningslösa. Båten driver mot fasta fiskenät utmärka med gula prickar. Jag lyckas låsa rodret så att hon driver åt ett annat håll. Segel kan man ju lita på så nu gäller det att få upp en revad stor. Det här med rev hade jag dumt nog inte förberett men seglet kommer så småningom upp.

Då seglet är uppe börjar jag gå tillbaka mot Glyngøre som är närmaste hamn jag kan nå för segel. Att segla åt ”fel” håll en massa sjömil känns allt mera motbjudande så jag vänder båten. Forwards gäller! Bidevind! Jag inser att efter en röd prick, ”Jigindø Tab”, måste kursen bli högre i vind än min båt kan klara i denna krabba sjö. I stället för ankarplatsen (A) satsar jag på en som ligger närmare (9). Dit bör jag kunna ta mig i relativt mindre sjö om jag först går till den röda pricken och sedan kryssar norröver. Pricken ”Jigindø Tab” har jag redan inmatad i GPSen. Jag seglar dock förbi pricken utan att se den vare sig i verkligheten eller på GPSen! Glasögonen är blöta, allt är blött. Dumt nog börjar jag kryssa norrut i alla fall i stället för att vända tillbaka. Jag går på grund (vid b) !  Det är ju inte hela världen när man har en båt med fällköl. Jag har ju dessutom gått nästan mot vinden så någon kraftig stöt blir det inte heller.  ”Gå på grund” existerar för övrigt inte i min värld med fällköl, bara ”köra fast”.

Jag tar ner seglet. Fäller upp kölen. Men det hjälper inte. Tanja sitter obönhörligt fast. Jag tittar ner på de slemmiga stenarna och ställer in mig på att hoppa i sjön och putta båten av grundet. Innan jag gör det hänger jag mig ut från vantstaget en gång till. Får båten att luta riktigt ordentligt. Hon går flott. Kölen ned. Seglet upp. Efter det som känns som en evighet kryssar jag mig framåt och når bukten jag hade som mål.

På två meters djup kastar jag i ankar. Det ligger i alla fall klart och förberett. Ett 7,5 kg Bruze med 10 kg kätting innan ankarlinan tar vid. Dimensionerat för en båt som väger tre gånger så mycket. En mycket bra investering.

Så pustar jag ut med en kopp honungste. Vad kan det vara för fel med motorn? Jag drar i snöret och den startar direkt! Högst sannolikt har sjön dränkt tändsystemet som sedan torkat på eftervärmen. Man kan ju inte begära vad som helst av min båt. Motorn får hur som helst en rengöring med T-röd. Speciellt noga är jag med gummilisten på motorkåpan. Där har det nog inte varit riktigt tätt. Jigindø hamn ligger strax norr om mig och nästa dag kommer hamnkaptenen ut i sin snipa och frågar om jag är sjuk. Jag tackar för omtanken men förklarar att så inte är fallet. Nu för tiden är det ju inte så vanligt att fritidsbåtar ligger på svaj. De flesta turister går bara från hamn till hamn.

Det fortsätter att blåsa hårt men jag är otålig och vill vidare. Jag har några olika alternativ. Jag skulle kunna gå norrut och runda ön Mors och sedan segla hem igen. Detta vore säkert trevligt men mitt mål är att segla på Nordsjön! Forwards! Ett annat alternativ vore att segla drygt 20M söderut i lä av  en lång ö som heter Venø till den stora staden Struer. (Där finns för övrigt fabriken som tillverkar B&O.) Sedan skulle jag kunna gå mot norr igen på andra sidan denna ö i lä av fastlandet. Jag bestämmer mig till sist för att fortsätta framåt och åtminstone runda Jigindø till en liten hamn som ligger på andra sidan ön Tambohus som verkar vara lite utöver det vanliga. När jag väl kommit iväg för motor märker jag att det går ganska bra att följa de norra stränderna i skydd för vinden. Då jag kommit till min tilltänkta ankringsbukt (A) har det t.o.m. gått så bra att jag fortsätter.

Jag går under den sista bron, Oddesundsbroen, och kommer ut på Nissum breding. Thyborøn ligger nu för bövulen bara 20M bort!

En Ketchen med svag motor har det tufft. Jag kämpar också mot den starka vinden och provar alla kombinationer av revad stor, fock och motor. De krabba korta vågorna är värre än de långa på Kattegatt har jag fått berättat för mig på vägen. Jag måste ge upp och tittar på sjökortet.

Enda möjligheten är att anka upp bakom en landtunga som heter Lem. Jag styr dit. Ute på Nordsjön blåser 7 Beufort, dvs 20 m/s.

Väl i skydd blir jag liggande på svaj i tre dygn. I min ruff har jag det bra och böcker att läsa.

Lem ser ut att vara ett semesterparadis med lång sandstrand, små båtar och sommarhus.

I en Sejlguide läser jag om en hamn som heter Lemvig. Den har jag aldrig hört tals om. Hela mitt fokus har legat på Thyborøn som nu bara ligger 8 M bort. Lemvig får det bli med det väder som råder nu.

Jag hittar en bra plats precis innanför hamnpiren.

Lemvig visar sig vara en mycket trevlig gammal stad. En riktigt positiv överraskning.

Det första jag gör är som alltid att vandra runt i hamnen och titta på båtarn.

Upprustning av gammla fiskebåtar till husbåtar pågår.

Ett renoveringsobjekt.

En del återstår att göra och man varnar för CO2.

Här har man verkligen lyckats.

Det diskuteras ofta om man ska ha rullfock. Ägaren till katamaranen ger ett ljudligt inlägg i debatten …

KEDELIG LORT!!!! Hör jag någon skrika.  (Jag har inte rullfock och det finns fördelar med det)

”Dit hjærte elsker fisk”

Precis som i Løgstør finns en hög vall bakom staden.

Vallen är så hög att vägen dit upp går i serpentiner.

Nivåskillnaden är så stor att tågstationen ligger på höjden pga att tåg ju inte kan klara backar. Undantaget är denna ”bergsbana”  som mha vajrar tar passagerare från centrum och hit upp. Som i Alperna. Nästan.

Hus även här på ”gräddhyllan” precis som i Løgstör.

Utsikt över Lemvig.

Från Lemvig tar jag buss och tåg hem för ett tillfälligt besök. På tåget över Öresund träffar jag en turistgrupp trån Taiwan. De semestrar i Skandinavien för att se så många transportmedel som möjligt på kortast möjliga tid. Efter att ha åkt tåg till Malmö ska de omedelbart ta en buss tillbaka till Köpenhamn. Nog finns det olika sätt att semestra på!