Limfjorden 2013: Haverslev och en promenad till Løgstør
Detta är min nästa etapp.
4 Nørre Dyb (Ålborg)
5 Haverslev Havn (FH)
Haverslev Havn
Efter en lång tur från Ålborg hittar jag fram till Haverslev havn. Svårt att hitta är det i och för sig inte men det är väldigt grunt. Utmaningen ligger i att hitta rännor med tillräckligt djupt vatten.
Som vanligt är i Danmark står klubbhuset öppet dygnet runt. Det är väl utrustat.
Nästa dag är det dags för stortvätt i solskenet.
En mycket stilig ketch i trä lägger till.
Jag pratar med några fiskare som bott i Köpenhamn med trevliga minnen från Malmö och Malmöhus båtklubb som inte finns mera.
Promenaden till Løgstør.
ag tar en prommenad för att åka buss till Logstør. Efter att bara gått 50 meter får jag lift med en man som är ”tømrer” – snickare. Han har jobbat i hela världen. Skjuts får jag till Aggersund som är det närmaste stället varifrån det går bussar.
Nästa buss går först om en timme och då det bara är fem km till Løgstør bestämmer jag mig för att gå. Först passerar jag över Aggersundsbron.
Så här ser fjorden ut mot öster där min båt ligger långt borta.
Här finns ett stort kalkbrott. Det är ju förekomsten av kalk som gett fjorden dess namn. Jämför tex med Limhamn.
Jag tröttnar på den stora vägen och går in i en kohage.
Kalkbruket lämnar jag bakom mig.
Blickar ut över fjorden mot väster. Åt det håll jag ska segla då vinden avtar.
Fjorden är här är grund med det finns en ränna som numera är farbar. Framför mig i sydväst ligger Løgstør långt borta. Det är dit jag är på väg till fots.
Det är sankt.
Bäst att fälja kostigen. Kor är kloka djur och vill också helst gå med torra fötter.
Jag lyfter blicken mot Løgstør breding, den största ”sjön” i Limfjorden.
Jag följer stranden på samma sätt som vandrare säkert har gjort i tusentals år. Här finns många former och färger. Fantasin sätts på spel. Vad liknar detta?
En liten bäck.
Inte större än att man kan hoppa över den.
”Reningsverk” modell äldre.
Här är det organiskt material som klumpat ihop sig.
Nu är det inte så långt kvar.
Løgstør
Äntligen är jag famme i Løgstør.
Vinden blåser med 12 m/s rakt in i hamnen. Jag är glad att slippa ligga i dyningarna och guppa.
Hamnen är överfull och båtarna ”stångas” med varandra och förtöjningarna måste passas hela tiden.
Frederik den VII’s kanal är en stor sevärdhet. Att muddra rännor är en sen uppfinning. På 1800-talet kunde man bara gräva denna kanal för att komma förbi ett stort grunt område i fjorden.
Kanalen är full av krabbor.
En pappa med stor simultankapacitet. (Inga flytväster – detta är ju Danmark!)
Jag besöker Fjordmuseet som är något av det bäst iscensatta museum jag har sett. Utanför ligger den vita stranden.
Nästan som en tavla av Peder Severin Krøyer eller hur? Skagen ligger inte så långt borta.
Bakom staden finns en höjd. En sanddyn om man så vill.
Villor på ”gräddhyllan”.
Utsikt över staden och fjorden.
Prommenaden hem till båten
Jag tar en buss tillbaka över Aggersundsbron men därefter går inga bussar åt mitt håll.
Jag får gå på en åkervåg. Jag blickar ner mot fjorden åt ena hållet i söder.
Norrut fortätter åkrarna. Det är enorma ytor jordbruksmark som fjorden har frambringat.
Jag går förbi en gigantisk ladugård. Är det 300, 500 eller 800 mjölkkor i stallet? Jag gissar att korna får gå inomhus året om. Det är nog inte mycket mera denna ko får se genom gluggen – en segeltokig svensk!
Så här stor är anläggningen. Foder hämtas från dessa enorma vallar och läggs i stora förråd. Lukten av kor känns på en kilometers avstånd.
Ungdjur får dock gå fria.
Kan du skilja på de fyra sädesslagen? Vad är detta?
… och vad är det här?
Jag går och går. Ofta på gärdesvägar som slutar i ingenting så jag måste gå tillbaka och välja en annan väg. Alla vägar tycks gå i riktning ner mot fjorden men inga längs med.
Solen sänker sig alltmer över landskapet.
Det ger ett stämningsfullt intryck men hinner jag ”hem” innan det blir mörkt?
Till sist hittar jag vägen som leder ner till hamnen där min båt ligger. Jag har ont i fötterna – har nog gått minst tre mil.
En god kall dansk öl smakar nu utmärkt. Det finns ju mycket att väja på 🙂