Limfjorden 2013: Ut på Nordsjön – Atlanten i sol

Märkligt nog lägger jag aldrig till med båten i Thyborøn hamn som alla andra. Jag går ju oftast mina egna vägar förbi allfartslederna. Först tar jag det trevliga tåget till  Thyborøn för att rekognoscera. På Jyllands västkust går det för övrigt fortfarande rälsbussar kors och tvärs, precis som i Sverige förr i tiden.

I Thyborøns stora hamnbassäng ligger ”lustbåtshamnen” längst in i väster. Den är inte särskilt trevlig alls. Industriellt turisthantering skulle man kunna säga. Jag beställer en ”rødspætte” på den stora restaurangen efter att få stå en kvart i kö. När den till sist kommer ut till mitt bord har den inte ens sallad eller ”remolade”

Det genuina i hamnen är förstås den stora fiskeflottan och fiskeindustrin.

Den starka vinden håller i sig som syns på bilden.

En traktor kan anpassas till mycket.

Nästa dag är vädret helt perfekt och jag lossar förtöjningarna. Tanja har legat tjudrad nästan en vecka i Lemvig och ryckt i linorna.

Detta blir min rutt. Ut på Nordsjön och sedan till den lilla hamnen Harboøre

12. Thyborøn Harboøre (FH)

Vädret är strålande, vinden perfekt och strömmen, som här kan vara mycket stark, är också med mig.

På babords sida har jag nu Thyborøn hamn som jag passerar förbi. Där har jag ju redan varit.

Nu lämnar jag Thyborøn bakom mig med en massa badande människor. Många i solen, få i vattnet.

Äntligen är jag ute på Nordsjön som är en del av Atlanten. Danskarna säger också Västerhavet.

Mot söder landtungan Harboøre tange.

Mot norr landtungan Agger tange. Dessa landtungor hängde samman tills en våldsam stormflod bröt igenom år 1825 med förödande konsekvenser. Det som dittills varit en fjord blev därefter till ett sund tvärs genom Jylland. Norra Jylland blev en halvö. Namnet fjord lever dock kvar.

Jag går mot bojen som heter ”Thyborøn kanal angöring”. Efter bojen finns bara hav och hav ända till de brittiska öarna.

Jag surrar rodret på självstyrning och låter Tanja segla sig själv i en svag och skön nordostlig bris.

Orkney och Shetlandsöarna får vara. Jag vänder på longitud 8 grader och 8 minuter ost. Det lär vara så långt Tanja nogonsin kommer i västerled. I mynningen på återvägen möter jag något som liknar en svag svallvåg som sträcker sig tvärs över kanalen. Vattnet ”småkokar” någon minut. Detta har jag aldrig sett tidigare och behövt ta hänsyn till. Tidvatten!

Jag har inte bara sol och perfekt segelvind. jag har dessutom fått strömmen med mig både ut och in utan minsta kunskap om tidvattnet. Bättre kan det inte bli! Detta har jag kämpat för i fem veckor.

Jag styr förbi den stora hamen igen, lägger mig vid sidan av farleden och tar ner seglen. Genom en mycket grund ränna går jag in i en mycket liten trevlig hamn som heter Thyborøn-Harboøre.

Här blir jag mycket väl mottagen och direkt bjuden på en pilsner. Med några klubbmedlemmar blir det danskt ”hygge” då vi grillar. Någon hamnavgift kan det alls inte bli tal om och vad jag heter eller vilken hemmahamn jag har är ovesäntligt. ”Formanden” visar mig var reservnyckeln till klubbhuset är gömd så jag kan duscha nästa morgon. Har jag inte ”forsyningerne i ordnen” kan jag bara ta i klubbhuset och lägga 7 kr/st på ett bord. Jag ljuger om att jag redan har ”forsyningerne i ordnen”. Mycket förbrukar jag inte. Så här trevligt är det ofta i små danska små hamnar.

Att ha ”forsyningerne i ordnen” kanske en svensk tror gäller bensin eller disel men här handlar det alltid om något mycket viktigare – øl!

Nu ska ja ”bara” segla hem ..