1987: Västervik – Utklippan – Christiansö – Bornholm

Min båt låg på andra sidan Gamlebyviken i Västervik vid den gamla tändsticksfabriken nära Notholmen. Jag bodde i Linköping på den tiden men på somrarna hade jag en bryggplats i Västervik. Det var den 15:e juli 1987 som jag startade min dittills längsta seglats, både räknat i avstånd och tid.

Seglingen till Utklippan

Blå jungfrun, Påskalavik, Stora Rör, Degerhamn, Kristianopel och Sandhamn blev mina starndhugg. Vädret blev allt sämre.

På Utklippan

På Utklippan kom en tät dimma och mistluren bölade. De flesta båtar blev liggande några dagar medan besättningarna träffades och hade trevligt.

Seglingen från Utklippan till Christiansö

Min värsta segling någonsin. Det är inte på grund av sysslolöshet som foton saknas. Ändå ska jag försöka ge en målande beskrivning i ord. (Bilden ovan är ritad.)

På Christiansö

Christiansö visste jag knappt någonting om när jag gav mig ut. Den var bara tänkt som en mellanlaggning. Turens absolut bästa upplevelser fick jag ändå här.

På Bornholm

Till sist nådde jag fram till Gudhjem på Bornholm. Den mest charmiga hamnen på ön.

Seglingen tillbaka till Västervik

I skarp kontrast till utresan blev hemresan mycket behaglig. Västlig bris och strålande höstsol hela vägen.

Resan tillbaka till Västervik tog precis en vecka. Hela seglatsen tog sju. Kläderna drog jag aldrig av och varje morgon tog jag en liten klunk ur flaskan med Ålborg akvavit som jag fått på Bornholm. När jag lade till vid min båtplats kände jag mig, med ett inre leende, som en riktig sjöman av den gamla stammen. Rätt eller fel?