Kölen – Styrka och svagheter

Här ska vi bara gå igenom tekniken.

Konstruktion

Kölen är av gjutjärn och väger ca 260 kg. Tack vare en kölbult som går tvärs igenom kan den vridas. Kölen kan fällas upp med en vinsch som finns på båtens däck akter om masten. Den sätts fast i en knap. Maststöttan inne i ruffen är ihålig och där finns en talja med utväxling. Tampen som kommer upp på däcket kallar vi hisstamp. Det kan var ganska tungt att vinscha upp kölen men det blir mycket lättare om man har ett vinschhantag med långt skaft.

princip

Då hisstampen frigörs faller kölen ner av sin egen tyngd men för att inte ”dingla” fram och tillbaka när man seglar måste den fixeras.

På de först tillverkade båtarna görs detta med en tapp som kommer ut ur költrumman genom ett hål på dess gavel. I ändan på tappen finns en költamp med en ring fästad. Genom att dra ut tampen kommer tappen i läge så att en brytpinne kan sättas i. Det finns nämligen ett hål i tappen. (Bilden till vänster.) Senare gjordes en modifiering. I stället för tapp och brytpinnar kommer bara en költamp ut från hålet. Tampen ska ska fästas i en clamcleat. (Bilden till höger)
kol_trumma-1b
Innan kölen ska fällas ned upp får man förstås ta ur brytpinnen eller dra költampen ur clamcleaten.

Vid grundstötning är tanken att brytpinnen ska gå av respektive att költampen ska glida ur calamcleaten. Man hissar då bara upp kölen och seglar vidare. En ny brytpinne kan därefter sätts i eller költampen spännas fast i cleaten igen beroende på version av båten.

Bilden ovan till vänster visar kölbulten (1) samt två par av styrklossar (2) och (3) som sitter På vardera sidan om kölen. Dessa ska passa tight i trumman och se till att kölen inte ”dinglar” i sidled. Költrumman är smalare i sin övre del än i sin undre så styrklossarna ska kila in i trumman.

I uppfällt läge har kölen inte mycket stöd av styrklossarna men i viss mån får den stöd av att költaljans ända som är fäst i kölen och går in mot trissskivan (4). Det var kanske inte så bra förklarat men i praktiken betyder det att man i hårt väder helst bör ha kölen helt nere eller helt uppe. Påkänningarna på költrumman blir då som minst.

Tips: Det kan underlätta om man gör ett märke på hisstampen där den kommer ut ur masten när kölen är helt uppfälld. Då vet man nämligen när man har vinschat färdigt.

Se Originalritningar för en fullständig ritning på kölen.

Tätning vid kölbulten

tatning

För att det ska vara tätt finns tätningsmassa där kölbulten kommer går igenom trumman. Den ligger innanför två brickor på var sida. Tätningen kan torka efterhand så att lite vatten sipprar in den vägen. Man bör då i första hand försöka dra åt bulten. (En hylsnyckel på 30 mm och en skiftnyckel som greppar lika mycket passar.) Hjälper inte det får man täta om med ny massa (Sikaflex). Detta görs bäst om bulten slås ut helt och hållet men då får man förstås palla upp kölen underifrån så att man får tillbaka bulten igen. Om båten då står på en trailer är detta ganska lätt.

Förbättringar – Fixering av nedfälld köl

För mig har de ursprungliga lösningarna för fixering av kölen i nedfällt läge vållat stora bekymmer. Brytpinnarna kunde gå av i stora vågor. De krökte sig ibland utan att gå av helt och var då svåra att få bort. Den andra lösningen var heller inte bra då költampen kunde glida i clamcleaten så att kölen inte blev fixerad utan rörde sig fram och tillbaka. Speciellt då költampen kan vara blöt när den kommer ut efter att kölen varit uppfälld.

Hur stora dessa problem är kan upplevas olika för olika personer. För den som sällan behöver fälla upp kölen är problemet mindre. Detsamma gäller för den som oftast seglar i lugnt väder. För min del gäller att min hemmahamn bara är ca en meter djup så kölen måste ner och upp varje gång jag går ut. Detsamma gäller förstås också rodret. Se under Roderhantag. Jag vill dessutom utnyttja alla möjligheter som finns att utforska grunda och ibland okända vatten. Detta har varit ett väldigt stort plus för mina upplevelser med Albin 57 som knappast hade varit möjligt i andra segelbåtar. Lite av vitsen med att ha en Albin 57 som jag ser det. Sommaren 2014 t.ex. gick jag säkert på grund minst 10 gånger mera eller mindre planerat under lugna förhållanden på mjuk botten och några gånger så det small rejält. Detta var bra för då fick jag testa den lösning på fixeringsanordning som jag nu ska beskriva fungerar. Den är jag supernöjd med. Så här fungerar den.

En mycket kraftigare költamp är fäst vid kölen och kommer ut från költrumman. Den sätts fast med ett skotlås som sitter på en vipparm när kölen är nere. Tampen är förstås fri när kölen är uppe.

kolfix-1b

Vipparmen har i sin tur en ”låskolv” (här i trä) som kan skjutas lite upp och ned med det svarta runda handtaget. (Det ska inte vridas som det kanske ser ut eftersom jag valt ett stjärnvred som handtag.) Genom ”låskolven” går en bult och på den sitter en mutter av plast (polyamid). Den ligger innanför en slags ”ficka” när fixeringen är inkopplad.

kolfix-3b

När man går på grund (jag skriver inte om) drar ju kölen in tampen med väldig kraft och fart. Då krängs plastmuttern av bulten och vipparmen åker upp. När vipparmen är uppe i sitt översta läge kan költampen utan problem släppa från skotlåset.

”Säkringarna” består alltså av plastmuttrar och inte brytpinnar. Det är lätt att sätta på en ny mutter och segla vidare. Man bör ha ett antal muttrar i reserv.

kolfix-6bDet är mycket enkelt och bekvämt att koppla in eller ur fixeringen. Man lägger först tampen i skotlåset. Med hjälp av ett enkelt handgrepp trycker man sedan ”låskolven” uppåt och vipparmen inåt. När vipparmen är intryckt drar man ner låskolven med handtaget. Bulten med plastmuttern hamnar då i ”fickan”.

Anordningen har en fördel till. Genom att költampen läggs i när vipparmen inte är helt intryckt får man en stor kraft för att dra in kölen den sista biten. Tampen blir rejält sträckt och kölen ordentligt fixerad.

Tips: Om man vill navigera under lugna förhållanden med okänd botten kan man låta kölen vara nere utan fixering.

För att komma fram till denna lösning har jag gjort många beräkningar, experiment och tester. Nu ska jag beskriva hur du kan tillverka denna anordning.

Tillverkning av en kölfixering

Det material du behöver är följande. Jag har valt att jobba i aluminum som är lätt att bearbeta.

  • Vinkelstång 30x30x5 mm
  • U-profil 30x30x30x3 mm
  • Plattstång 25×3 mm
  • Plåt 2 till 3 mm tjock
  • Ett stjärnvred för M5 (mutter i mässing)
  • Muttrar M5 i polyamid. (Många!)

(Ovanstående kan köpas tex av www.maskindelen.se)

  • Lina Dynema med hölje 12 mm, t.ex. Admiral.
  • Skotlås för 12 mm lina.
  • En kaus i rostfritt för 12 mm lina.
  • Träbitar av teak eller ek.
  • Diverse bultar med låsmuttar M4, M5 och M8 i rostfritt A4
  • Kraftig plåtskruv.

(Ovanstående kan t.ex. köpas hos Hjertmans)

kolfix-tillverkning-3b

Först tillverkas en ram av vinkelstång och plattstång med mått enligt bilden. En plattstång på tvären där uppe samt två där nere. De undre två utformas som en ”ficka” för en M5-stång med polyamid-mutter. Se bilden nederst till vänster.

Plattstängerna kan skruvas fast med försänkt M4-bult och låsmuttar. Avståndet mellan gavlarna ska vara sådant att vipparmen lätt kommer emellan, dvs lite drygt 30 mm.

För att költampen på ett smidigt sätt ska kunna glida in i költrumman har jag monterat en träbit där och en del av en kaus. En tillsågad kaus är limmad vid träbiten med Steel-epoxi och en tvärgående M8-bult håller allt på plats. Här är det frågan om starka krafter. En stöt på 200 kp (kg) längst ner på kölen ger genom hävstångseffekten ett ryck på ca 600 kp i tampen.

kolfix-tillverkning-5b

Vipparmen görs av ett stycke U-stång med mått enligt bilden ovan. Skotlåset monteras på en plåt. Ett avlångt hål tas upp för låskolvens bult. (En gängad stång är det egentligen.)  Den högra bilden visar hur låskolven ser ut. (Jag får återkomma med mått.) Allt avpassas så att låskolven ska kunna glida lätt i det avlånga hålet när stjärnvredet är fullt påskruvat. Den nedre delen av den gängade stången ska med sin plastmutter passa väl i ”fickan” så det inte glappar. Det är nog egentligen bättre att göra låskolven i metall i stället för trä. Montera ihop delarna och se till att allt fungerar innan ramen monteras. Först ska vi nämligen öppna költrumman. Kölen måste kunna fällas ner när du gör följande moment. Båten måste med andra ord vara sjösatt.

kolfix-tillverkning-5b

Först tar du av bordet och sedan den teakinklädnad som finns därunder. Det är ganska många skruvar. Toppen av trumman är täckt med en träbit. Runt denna finns tätningsmassa som gör att det kan vara svårt att få upp ”topplocket”. Om man försiktigt skär med en kniv runtom brukar det gå om sedan bänder uppåt med den stora skruven som är till för bordet.

Med ”topplocket” borta öppnar sig ”hela härligheten” och du kan se kölen och költaljan. Är båten av senare datum sitter det en öglebult högst upp på kölen som både költalja och költamp är fäst vid. Är båten av äldre datum med brytbinnar blir modifieringen lite knepigare.

Det bästa du då kan göra är att på något sätt avlägsna tappen. Kanske vrida av den. En kraftig öglebult i kölens topp ska monteras. Borra ett passande hål, slå ner den och limma med Steelepoxi. Det räcker men har du möjlighet att gänga är det naturligtvis ännu bättre. Lämna költaljans infästning som den är. Däremot måste du troligen flytta upp hålet där költampen går genom trumman en smula. Költampen ska gå igenom någorlunda vågrätt och inte skavas.

kolfix-tillverkning-9d

Bilden till vänster visar det färdiga resultatet. En anpassad riggbult med saxpinne genom kölens öglebult håller två skruvschackel på plats. Gängorna är bortborrade. Allt är av dimensionen 8 mm. Lyrschackeln som går akterut håller költaljan och den raka som går förut håller költampen. Där finns det ingen plats för splits och kaus så jag har helt enkelt gjort en knut på Dyneman. Knuten är sydd igenom kors och tvärs för att inte gå upp.

Det är synnerligen trångt i trumman så enda chansen att komma åt att få dit riggbulten är att borra upp ett ”sevicehål” från sidan av költrumman. Innerskrovet ska sedan plastas igen, t.ex. med epoxi.

Nu är det bara att skruva ihop alltsammans. Det kan vara bra att föra ner en lagom tjock bräda mellan ytter och innerskrov i trummans framkant. Fäst ramen med kraftiga plåtskruvar. Hålet görs lagom stort och költampen träs igenom hålet och är klar att användas. Költampen ska vara ca 1 meter lång

Extratips: Om det finns mässingsskruvar på költrummans lock bör dessa ersättas med rostfria. Det är min erfarenhet att silicon är bättre än Sikaflex då trummans ”topplock” ska på. Då är locket lättare att få upp nästa gång om det skulle behövas.

Nu är det i grund och botten bara att segla och gå på. 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


1 kommentar

  1. Örjan skriver:

    Vill man behålla konstruktionen med költapp och brytpinnar kan metallborr fungera. Se http://albin57.se/nya-brytpinnar/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *